Träning ger färdighet! En tid i mitt liv...

Jag har alltid haft stora mål, mål för mig är inte något jobbigt och krävande utan jag ser det som en utmaning. Om vi som människor inte utmanar vår vardag (d.v.s. det vardagliga mönstret, frukost, gå till jobbet, klass, lunch, klass osv.) och våra tankar kommer vi aldrig att utvecklas. 

Jag har en dröm som än inte har slått igenom och det är inte mer än mitt egna egos fel. Ju äldre jag blir desto längre i från kommer min dröm. För dryga 20 år sedan, vid min 5 års ålder drömde jag om att bli dansare. Jag började dansa på Mölndals Balett skolan, jazz var min inriktning. Jag hann med att vid sidan av att ta hiphop lektioner. Efter som blev det mer och mer Jazz och jag kände mig näst in till ett 'proffs'. Under somrarna brukade jag åka på dansläger, där vi dansade Balett, Flamenco, Streetjazz, Step, Hiphop, Modernt och Jazz. När jag tittar tillbaka på denna tid, ställer jag mig alltid frågan 

- VARFÖR vågade DU INTE SÖKA TILL BALETT AKADEMIN? 

Dagar, veckor, månader gick. Jag slutade ta lektioner vid 17 år ålder. Mycket annat var vid det tillfället mycket viktigare i mitt liv. Inget jag ångrar, men ångrar att jag inte samtidigt tog tillfället i akt! Vid 19 års ålder saknade jag dansen så mycket, så jag vände mig till frisk vårds branschen. Det var så jag hamnade på Sportlife. Där fick jag börja instruera...inte helt samma sak som på en dans skolan, men jag fick möta mina 'elever' och njöt. 

2006 - fick jag 'nog', något saknades i mitt liv. Jag bestämde mig för att åka till Nya Zeeland och läsa på programmet 'Bachelor Of Dance', som skulle kunna jämföras som Nya Zeelands Balett akademi. Tiden gick fort, Januari 2007 satt jag i mitt student rum i North Coat, Auckland, Nya Zeeland.  Efter ett par månader fick jag alldeles för stor hemlängtan och åkte tillbaka hem till Sverige. 

Min tid i Nya Zeeland - gav mig styrka i livet. Erfarenheten att ha levt i ett annat land, dans kunskaper som gav mig styrkan av att tro på mig själv. Les Mills Auckland City - WOW vilken upplevelse. Jag höll aldrig i en egen klass (tack och lov) men att ha fått teama och skugga på dessa stora scener är en stor bedrift och jag saknar känslan av att ha 100 personer nedför en. Jag saknad känslan av TRAINING MAGIC!

Jag kanske inte blir fullt utbildad dansare men....

Efter denna resa har jag fått i insikt att 'träning ger frädighet' jag har utvecklats enormt och jag vet att om jag vill så går det! Det gäller bara att vara bestämd, tro på sig själv och våga satsa. 

Har du något som du vill dela med dig av?