En liten reflektion angående träning under
graviditet, av en blivande mamma som jobbar inom friskvård- och
träningsbranschen och som förundras lite över den okunskap som finns bland
människor när det gäller träning under graviditet. Detta är min upplevelse och
erfarenhet, ingen annans. Jag försöker inte generalisera och jag tror och
hoppas att majoriteten av oss vet vad som är bäst, innerst inne, för våra kroppar. Om inte; så rådfrågar
vi de som vet, för att få de bästa förutsättningarna för vår graviditet.
För dig som är intresserad av hur min
träning har sett ut den senaste tiden, annars scrolla ner;
Min träningsbakgrund senaste 36 veckorna:
Är i slutet av min graviditet och om ca 4 veckor
(Må HEN komma ut i
tid) kommer
jag antagligen vara mamma till världens vackraste varelse. Jag har under hela
min graviditet tränat, mer eller mindre ett par dagar i veckan. I början av min
graviditet tränade jag på som vanligt, jag instruerade mina klasser och vid
sidan av lite egenträning, låt säga att jag höll i gång ca 5 ggr/veckan. D.v.s
5 h av veckans 168 h.
Från vecka 7-ca vecka 13 mådde jag illa
konstant, vilket gjorde att jag tränade mindre, bytte bort de klasser jag inte
klarade av att instruerade och anpassade min träning till vad min kropp klarade
av och ville.
Rätt så tidigt slutade jag att instruera
BODYPUMP och inte för att jag inte kunde utföra rörelserna, utan för att jag
under torsdagar instruerade två pass (BP 11.30 och SH`BAM 16:20) inom loppet av
5 timmar och just då var det inte läge att instruera två pass på en och samma
dag - då min kropp sa i från. Jag valde då att ta tjänstledigt från BODYPUMPen
och endast instruera två fasta pass i veckan (BODYJAM på Onsdagar och SH´BAM på Torsdagar). Jag fortsatte att träna
BODYPUMP på egen hand, d.v.s jag stängde in mig i salen och körde, hoppade in
och vikarierade lite SH´BAM klasser och på det körde några enstaka
grundutbildning i SH´BAM. För det mesta höll jag igång dagligen och instruerade
jag inte klasser så var jag ute och promenerade i ca 45 min-max 1 h - i lagom
fart. Varför? För jag mådde bra av det.
Från och med vecka 22 slutade jag helt med att
instruera klasser - då det blev svårt att demonstrera rätt teknik, speciellt i
isolations, bröst-och höftrörelser och andra typer av rörelser där det krävs
att kroppen i en följsam, mjuk och avslappnad rörelse kan 'öppna' upp. Magmusklerna
hade flyttad ut till sidan av kroppen och jag hade fått en kula på magen -
inget vidare att 'shake some ass' då.
Från och med vecka 22 har jag tränat;
Ett anpassat träningsupplägg, där målet är att
bibehålla styrkan, rörlighet och smidigheten i kroppen. Framförallt stärka
kroppens baksida, för att kunna bära upp framsidan (magen) och viktökningen som
faktiskt kommer lite på köpet (tyvärr) under en graviditet. Jag vill också
känna mig stark inför förlossningen, för att kunna läka och återhämta mig så snabbt
och lätt som möjligt. Träningen ger mig också ett glatt humör och en positiv inställning vilket är bra
för min omgivning och barn. Min filosofi har alltid varit; Mår
mamman bra, mår bebisen bra.
Jag har de senaste veckorna
tränat ca 3 ggr/veckan och oftast med fokus på hela kroppen.
Typisk träningsvecka:
- Träningspass 1: Här kör jag igenom mitt PT
program, som jag har fått av min PT och även utbildad Sjukgymnast. Fokus på hela kroppen, tar
ca 50 minuter.
-Träningspass 2: Cykel 30 minuter med
anpassade intervaller. Ex. 2 minuter lite tyngre motstånd och 2 minuter med
lättare motstånd - med en högre kadens. Jag har aldrig eftersträvat mjölksyra,
utan håller mig på en nivå som är anpassad till mig och min dagsform. Därefter ca 20 minuter styrketräning med fokus på Biceps/triceps. (Biceps och triceps tränas inte
så mycket I mitt PT program, därav lägger jag till lite extra biceps och
triceps träning)
- Träningpass 3: PT program, eller fokus på specifika muskelgrupper som;
Ben, rygg och axlar (armarna körde jag ju igenom lite extra under pass
2).
Som sagt
träningsprogrammen har varierat, men så här ser det oftast sett ut. Mitt
största fokus, som du säkert märker genom att ha läst texten ovan, är alltså
att stärka min kropp och må gott under min graviditetet.
Jag
kan nu med facit i hand säga;
JAG HAR LYCKTAS! 4 veckor till BF
(beräknad förlossning) och jag mår strålande, mina värden är bra, magen växer som den ska, bebisen är
fullt frisk, jag känner mig pigg och fräsch, stark, uthållig och helt enkelt
redo för vad som skall komma ska. Min barnmorska uttryckte sig så här, med ett
leende på läpparna, senaste gången jag var där ”Herregud, tänk om man kunde vara så där smärt och spänstig i vecka 33”
. Det gjorde mig stolt.
I vill också i samband med
detta inlägg ge all kärlek till de kvinnor som faktiskt inte kan träna pga
foglossning eller andra smärtor i kroppen.
I mitt jobb
möter jag nya människor dagligen och jag stöter oftast på människor som ger mig
pepp och stöd, som tycker att jag är stark som fortfarande kan träna, uttycker
sig med glädje ”Om hur duktig jag är”, att jag är inspirerande, motiverande och
så vidare. Jag stöter på människor med en positiv inställning när det gäller
träning under gravditet.
I samband med
detta har jag också stött på människor som uttycker sig otroligt korkat – och
jag intalar mig själv att det endast handlar om okunskap samt att dom bryr sig.
De flesta är
män/kvinnor i mellan 40-70 års åldern. Det flesta kommer oftast fram och frågar
i vilken vecka jag är i och på så sätt startar konversationen…..
·
” Du
är väl försiktig”
·
”Det
såg ut som att du hade mycket vikt på knäböjen – du är väl försiktig”
·
”Ser
tungt ut. Du är väl försiktig med vikterna. Jag har en otorlig respekt för
vikter. Min fru och jag fick missfall en gång i tiden.”
·
” Du
tränar väl inte för mycket”
Detta är en del
av de kommentarer jag har fått höra.
1.
Definiera
försiktig?
2.
Vad
vet du om min träningsbakgrund, utbildning, kroppsmedvetenhet, vad jag brukar
ta på knäböj osv.
3.
Klart
som tusan att det är tungt. Jag är tränar ju?
4.
Vad
är, att träna för mycket? Se på elitidrottare, dom tränare dryga 4 H/dagen, det
är för mycket träning för kroppen.
Hur mycket
kärlek jag tror att de försöker ge mig, så har dem ändå ingen rätt att påstå
något dem inte riktigt vet någonting om. Det är okunskap.
I samma veva och
i samband med dessa konversationer väcker dem utbildaren Sandra till liv och
jag försöker be dem, ödmjukt och med en viss nyfikenhet, att definiera VAD DOM MENAR med att Ex. ”Vara försiktig”. ”Sambandet
mellan styrketräning och msisfall” De flesta verkar tänka om och har oftast
inget svar på tal. Det besitter alltså inte kunskap om träning under gravditet
eller träning överhuvudtaget – som faktiskt jag gör och många andra i min
närhet.
Inte nog med att
jag litar på mig själv och den kunskap jag har om min kropp och
träning/anatomi/fysiologi så har jag också en barnmorska att rådfråga, sjukgymnaster, PT, kiropraktorer, dietister och läkarstuderande i min närhet. Jag har all kunskap
och expertis man kan önska sig. Jag har tom. 2 barnpyskologer i min familj, som
sedan kan hjälpa mig med uppfostran – om jag så behöver.
!Min
poäng är, snälla med all kärlek jag vet att du försöker ge, uttryck dig inte
dumt i ämnen du inte har någon koll på. Ge kärlek men i respekt – döm inte och
låt ingen annan få lyssna på dina fördomar och vad du själv anser och tycker. Speciellt
inte om du sedan kan förklara med vad du
igentligen menar.
!Mitt tips
är också; INGEN gravid kvinna vill bli informerad om att DU kan få missfall, om du gör så här....och... Missfall, sjukdomar och annat
läskigt tar jag upp själv, med min barnmorska, om jag vill veta mer om det.
PUNKT SLUT.
Min filosofi har alltid varit och är; Mår mamman bra, mår bebisen bra. Ta vara på din kropp och rör på dig så mycket du kan och orkar - på ditt sätt och i din takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar