onsdag 22 augusti 2012

Träning under graviditet


En liten reflektion angående träning under graviditet, av en blivande mamma som jobbar inom friskvård- och träningsbranschen och som förundras lite över den okunskap som finns bland människor när det gäller träning under graviditet. Detta är min upplevelse och erfarenhet, ingen annans. Jag försöker inte generalisera och jag tror och hoppas att majoriteten av oss vet vad som är bäst, innerst inne,  för våra kroppar. Om inte; så rådfrågar vi de som vet, för att få de bästa förutsättningarna för vår graviditet.

För dig som är intresserad av hur min träning har sett ut den senaste tiden, annars scrolla ner;

Min träningsbakgrund senaste 36 veckorna: 
Är i slutet av min graviditet och om ca 4 veckor (Må HEN komma ut i tid)  kommer jag antagligen vara mamma till världens vackraste varelse. Jag har under hela min graviditet tränat, mer eller mindre ett par dagar i veckan. I början av min graviditet tränade jag på som vanligt, jag instruerade mina klasser och vid sidan av lite egenträning, låt säga att jag höll i gång ca 5 ggr/veckan. D.v.s 5 h av veckans 168 h. 
Från vecka 7-ca vecka 13 mådde jag illa konstant, vilket gjorde att jag tränade mindre, bytte bort de klasser jag inte klarade av att instruerade och anpassade min träning till vad min kropp klarade av och ville. 

Rätt så tidigt slutade jag att instruera BODYPUMP och inte för att jag inte kunde utföra rörelserna, utan för att jag under torsdagar instruerade två pass (BP 11.30 och SH`BAM 16:20) inom loppet av 5 timmar och just då var det inte läge att instruera två pass på en och samma dag - då min kropp sa i från. Jag valde då att ta tjänstledigt från BODYPUMPen och endast instruera två fasta pass i veckan (BODYJAM på Onsdagar och SH´BAM på Torsdagar). Jag fortsatte att träna BODYPUMP på egen hand, d.v.s jag stängde in mig i salen och körde, hoppade in och vikarierade lite SH´BAM klasser och på det körde några enstaka grundutbildning i SH´BAM. För det mesta höll jag igång dagligen och instruerade jag inte klasser så var jag ute och promenerade i ca 45 min-max 1 h - i lagom fart. Varför? För jag mådde bra av det. 

Från och med vecka 22 slutade jag helt med att instruera klasser - då det blev svårt att demonstrera rätt teknik, speciellt i isolations, bröst-och höftrörelser och andra typer av rörelser där det krävs att kroppen i en följsam, mjuk och avslappnad rörelse kan 'öppna' upp. Magmusklerna hade flyttad ut till sidan av kroppen och jag hade fått en kula på magen - inget vidare att 'shake some ass' då. 

Från och med vecka 22 har jag tränat; 
Ett anpassat träningsupplägg, där målet är att bibehålla styrkan, rörlighet och smidigheten i kroppen. Framförallt stärka kroppens baksida, för att kunna bära upp framsidan (magen) och viktökningen som faktiskt kommer lite på köpet (tyvärr) under en graviditet. Jag vill också känna mig stark inför förlossningen, för att kunna läka och återhämta mig så snabbt och lätt som möjligt. Träningen ger mig också ett glatt humör och en positiv inställning vilket är bra för min omgivning och barn. Min filosofi har alltid varit; Mår mamman bra, mår bebisen bra.   

Jag har de senaste veckorna tränat ca 3 ggr/veckan och oftast med fokus på hela kroppen. 

Typisk träningsvecka:
- Träningspass 1: Här kör jag igenom mitt PT program, som jag har fått av min PT och även utbildad Sjukgymnast. Fokus på hela kroppen, tar ca 50 minuter. 

-Träningspass 2: Cykel 30 minuter med anpassade intervaller. Ex. 2 minuter lite tyngre motstånd och 2 minuter med lättare motstånd - med en högre kadens. Jag har aldrig eftersträvat mjölksyra, utan håller mig på en nivå som är anpassad till mig och min dagsform. Därefter ca 20 minuter  styrketräning  med fokus på Biceps/triceps. (Biceps och triceps tränas inte så mycket I mitt PT program, därav lägger jag till lite extra biceps och triceps träning)

- Träningpass 3: PT program, eller fokus på specifika muskelgrupper som; Ben, rygg och axlar (armarna körde jag ju igenom lite extra under pass 2). 
Som sagt träningsprogrammen har varierat, men så här ser det oftast sett ut. Mitt största fokus, som du säkert märker genom att ha läst texten ovan, är alltså att stärka min kropp och må gott under min graviditetet.

Jag kan nu med facit i hand säga; JAG HAR LYCKTAS! 4 veckor till BF (beräknad förlossning) och jag mår strålande, mina värden är bra,  magen växer som den ska, bebisen är fullt frisk, jag känner mig pigg och fräsch, stark, uthållig och helt enkelt redo för vad som skall komma ska. Min barnmorska uttryckte sig så här, med ett leende på läpparna, senaste gången jag var där ”Herregud, tänk om man kunde vara så där smärt och spänstig i vecka 33” . Det gjorde mig stolt.

I vill också i samband med detta inlägg ge all kärlek till de kvinnor som faktiskt inte kan träna pga foglossning eller andra smärtor i kroppen.

I mitt jobb möter jag nya människor dagligen och jag stöter oftast på människor som ger mig pepp och stöd, som tycker att jag är stark som fortfarande kan träna, uttycker sig med glädje ”Om hur duktig jag är”, att jag är inspirerande, motiverande och så vidare. Jag stöter på människor med en positiv inställning när det gäller träning under gravditet.
I samband med detta har jag också stött på människor som uttycker sig otroligt korkat – och jag intalar mig själv att det endast handlar om okunskap samt att dom bryr sig.
De flesta är män/kvinnor i mellan 40-70 års åldern. Det flesta kommer oftast fram och frågar i vilken vecka jag är i och på så sätt startar konversationen…..

·      ” Du är väl försiktig”
·      ”Det såg ut som att du hade mycket vikt på knäböjen – du är väl försiktig”
·      ”Ser tungt ut. Du är väl försiktig med vikterna. Jag har en otorlig respekt för vikter. Min fru och jag fick missfall en gång i tiden.”
·      ” Du tränar väl inte för mycket”
Detta är en del av de kommentarer jag har fått höra.

1.     Definiera försiktig?
2.     Vad vet du om min träningsbakgrund, utbildning, kroppsmedvetenhet, vad jag brukar ta på knäböj osv.
3.     Klart som tusan att det är tungt. Jag är tränar ju?
4.     Vad är, att träna för mycket? Se på elitidrottare, dom tränare dryga 4 H/dagen, det är för mycket träning för kroppen.

Hur mycket kärlek jag tror att de försöker ge mig, så har dem ändå ingen rätt att påstå något dem inte riktigt vet någonting om. Det är okunskap.

I samma veva och i samband med dessa konversationer väcker dem utbildaren Sandra till liv och jag försöker be dem, ödmjukt och med en viss nyfikenhet, att definiera VAD DOM MENAR med att Ex. ”Vara försiktig”. ”Sambandet mellan styrketräning och msisfall” De flesta verkar tänka om och har oftast inget svar på tal. Det besitter alltså inte kunskap om träning under gravditet eller träning överhuvudtaget – som faktiskt jag gör och många andra i min närhet.
Inte nog med att jag litar på mig själv och den kunskap jag har om min kropp och träning/anatomi/fysiologi så har jag också en barnmorska att rådfråga, sjukgymnaster, PT, kiropraktorer, dietister och läkarstuderande i min närhet. Jag har all kunskap och expertis man kan önska sig. Jag har tom. 2 barnpyskologer i min familj, som sedan kan hjälpa mig med uppfostran – om jag så behöver.

!Min poäng är, snälla med all kärlek jag vet att du försöker ge, uttryck dig inte dumt i ämnen du inte har någon koll på. Ge kärlek men i respekt – döm inte och låt ingen annan få lyssna på dina fördomar och vad du själv anser och tycker. Speciellt inte om du sedan kan förklara med vad du igentligen menar.

!Mitt tips är också; INGEN gravid kvinna vill bli informerad om att DU kan få missfall, om du gör så här....och... Missfall, sjukdomar och annat läskigt tar jag upp själv, med min barnmorska, om jag vill veta mer om det. PUNKT SLUT.


Min filosofi har alltid varit och är; Mår mamman bra, mår bebisen bra. Ta vara på din kropp och rör på dig så mycket du kan och orkar - på ditt sätt och i din takt. 







Inga kommentarer: